Patent och liknande
Gnuggbrädet
Under en tioårsperiod arbetade jag som tecknare och grafiker på Sveriges Television. Bland mina arbetsuppgifter ingick att förse TV-program med text. Vid denna tid fanns inga datorer för detta ändamål utan bokstäverna måste fram på manuell väg. Det vanligaste sättet att visa text på tv-rutan var (och är fortfarande) som vit text dubbelkopierad på bilden. Framför TV-kameran sattes en svart kartongskiva med vit text. Problemet var att i den grafiska ateljén framställa dessa skyltar på ett rationellt sätt. Lösningen blev att använda vita gnuggbokstäver på svart kartong. Detta medförde emellertid svårigheter då det gällde att sätta bokstäverna i en rak linje. En ritad hjälplinje var osynlig på svart kartong. För att lösa detta hittade jag på en slags ritbräda med en rörlig platta som löpte vertikalt i en mall. På den rörliga plattan tejpades den svarta kartongen. Mallen var försedd med en transparent film med en öppning för att gnugga bokstäverna på kartongen. Öppningens underkant hade en vit linje för att exakt kunna linjera bokstäverna.
Nu gick arbetet med att framställa skyltar i rasande fart. Urvalet av olika typsnitt bland gnuggisfabrikaten var enormt vilket medförde stor frihet i den typografiska utformningen.
En dag fick vi besök på ateljén av en representant för en av gnuggfabrikanterna. Hon fick se gnuggmallen och sa spontant: "Han som hittat på den här måste ha sin lycka gjord!" Jag sa inget, utan några dar senare uppsökte jag en patentbyrå och visade min uppfinning. Så småningom beviljades ett svenskt patent. Det blev en dyr historia för en lågavlönad tecknare, men snart skulle ju pengarna rasa in. Det gjorde dom inte. Jag svor att aldrig någonsin mer finansiera ett patent på egen bekostnad. Här nedan en sida ur patenthandlingarna.
Vägmärket
Under några år samarbetade jag med företaget White Design med olika projekt som t.ex. "Ombyggnad av spårvagn M 21". Under våra promenader till och från olika lunchrestauranger slogs vi av att vägmärken av olika slag utgjorde ett fult och störande inslag i stadsbilden. Det blev grunden för en utredning "Offentlig skyltning vid väg" vilken finansierades helt med statliga pengar. Här studerade vi förutsättningarna för ny design inom området. Detta inspirerade mej till att utveckla ett förslag till en ny stolpe för vägmärken. Baksidorna på de nuvarande stolparna utgjorde den största nackdelen ur estetisk synvinkel med sina fula beslag. Min lösning var att helt dölja en del av stolpen inuti skylten. En annan fördel som erhölls med min konstruktion var att skylttavlan mycket enkelt kunde bytas ut eller kompletteras vid behov.
Denna gång lät jag White Design finansiera patentet i utbyte mot andel i framtida intäkter. Tyvärr uteblev dessa trots stora ansträngningar.
Patent under tiden med Maxamec
1. Vinkelbulten
Under den sjuårsperiod jag arbetade med Maxamec utarbetade jag ett flertal tekniska lösningar vilka sedan blev patenterade. Vissa skedde i samarbete med ingenjören andra var helt och hållet mina egna. Serien inleddes med den s.k. kopplingen, en form av vinkelbult, konstruerad för att kunna sammanfoga byggelement i form av perforerade skivor. Den stora fördelen är att den ersätter ett vinkeljärn och två bultar, alltså tre delar i en. En annan fördel är att bulten förhindras att rotera när muttern skruvas på.
Användningsområdet för vinkelbulten är givetvis inte begränsat till Leksaken Maxamec (se vidare under sidan Form)
2. Verktyg för flänsmutter
Leksakens muttrar försågs med en fläns för att bl.a. förbättra låsningen mot underlaget. För att göra muttrarna mer greppvänliga försågs de med rillor som på kapsyl. Ganska snart insåg vi att dessa rillor kunde utnyttjas för att ge grepp åt ett specialverktyg för att kunna dra muttrarna hårdare
3. Metod att formspruta vinkelbulten
För att göra det möjligt att masstillverka denna del på ett enkelt sätt uformade vi den som två skalhalvor förenade längs "ryggen". Efter formsprutning veks de båda skalhalvorna ihop
4. En ny utformning av mutter
Leksakens mutter med tillhörande verktyg gav denna idé. Det hade visat sig att leksakens verktyg för att dra åt muttern enligt ovan var mycket lätthanterligt och effektivt, speciellt i kombination med en fläns på muttern. Varför inte generellt ersätta den vanliga sexkantiga muttern med en motsvarighet resonerade jag. Jag utformade en sådan lösning med 6 st rillor, för att göra den kompatibel med "gamla" sexkantiga muttrar. Fördelarna skulle vara många, inte bara när det gällde funktion, utan utformningen skulle dessutom spara material. Patent söktes och beviljades men tyvärr lades projektet ned bla. av finansiella skäl. Det var mycket synd eftersom denna lösning kunde fått stort genomslag i bl.a. bilindiustrin.
5. Ny vinkelbult med "bruten gänga"
Även om vinkelbulten i sin nuvarande utformning var förhållandevis enkel att masstillverka kunde jag inte släppa tanken på att utforma en lösning som kunde formsprutas i färdigt skick. Dessutom kunde den göras i hårdare material, när så önskades. Jag kom på att bultens gänga inte behövde vara speciellt sammanhängande. Det räckte med att motsvarande muttergänga hade hela spår. Detta faktum möjligjorde en lösning för formsprutning där den färdiga delen släppte direkt från formhalvorna. Patent söktes och beviljades. Gängans utformning på bulten är givetsvis använbar för enkla bultar i allmänhet, vilka på detta sätt kan göras med mindre material.
Kommentar till ovanstånde 5 patent under Maxamec.
När man arbetar i grupp är det ofta en känslig fråga vem som har hittat på vad. Av sociala skäl är därför flera namn angivna som uppfinnare av ovanstående i patenthandlingarna. Men detta överensstämmer inte med de verkliga förhållandena. När det gäller patent nr 1 ovan är det helt och hållet min idë så när som på utformingen av själva muttern där ingenjören medverkat. Patent nr 2 och 3 var ett samarbete mellan mej, ingenjören och en tredje person (en plastspecialist vid namn Per Larsson). Patent nr 4 är till största delen min idé där ingenjören fungerade som samtalspartner. Patent nr 5 är uteslutande min idé till alla delar. Efter att jag slutat på Maxamec lämnade ingenjören och den f.d. mångmiljonären in en ansökan med mina ritningar på denna uppfinning , där de uppgav sig som uppfinnare. När det gäller den senare personen så har hans bidrag till de olika uppfinningarna endast handlat om finansieringen av samtliga patent.
Skyltsystemet Dixi (endast mönsterskydd)
Under mina år som konsult åt Västtrafik (som det heter idag) tog jag an skiftande arbetsuppgifter. Det fanns ett behov av nya informationsbärare för skyltning vid och omkring hållplatser. Jag utformade en lösning som byggde på befintlig teknik med standard 60 mm rör. En grövre rör av aluminium extruderades med invändiga rillor som passade runt 60-röret. Genom olika kombinationer av få antal delar kunde informationsbärare av önskvärt utseende och storlek sedan byggas upp.
Av ekonomiska skäl inskränkte sig det immateriella skyddet till mönsterskydd i Sverige och Tyskland.
Cykelstället Rondo (endast mönsterskydd)
Tillverkaren av Dixi önskade ett nytt cykelställ som skulle vara lämpligt att bl.a. användas under väderskydd som ingick i företagets produktprogram. Ett krav var av cykelstället skulle vara förankrat i endast två punkter men vara flexibelt i fråga om storlek. Jag uteslöt lösningar där stöd för framhjulet var grundfunktionen. Däcksmåtten på olika cykelmodeller varierar stort så en sådan lösning är olämplig. Istället utformade jag (här tillsammans med ovan nämnde ingenjör) en lösning där ramen stöddes och dessutom låsas fast med en medhavd låsanordning.
Cykelstället kunde dessutom förses med plats för information eller reklam mellan facken för cyklarna.
Hörapparaten Eraid
Min svärmor inspirerade mig till denna idé när hon på sin ålders höst fick stora problem med sin hörsel. Vanliga hörapparater är för många svåra att hantera. På- och avstängning, inställning och batteribyte vållar mycket problem, så stora att användarna ofta avstår från användning av apparaterna. Personer med hörselproblem hör ofta bättre i telefon jämfört med direkt kontakt. Det gav följande i idé:
Hörlurar i kombination med mikrofon. Detta är inget nytt, sådana hörselhjälpmedel av olika fabrikat finns redan på marknaden.
Min idé bygger på två mikrofoner inbyggda i själva hörluren. Apparaturen startar automatiskt när användaren sätter den på huvudet och stängs av när den tas av.
Hörselproblem medför även svårighetert att selektera ljud från olika håll. Vi uppfattar stereo i första hand genom att registrera skillnaden i fasförskjutningen av ljudvågorna mellan våra båda öron. Denna subtila förmåga går delvis förlorad med försämrad hörsel.
Genom att använda mikrofoner med stark riktverkan är det möjligt att kompensera för detta och ge användaren möjlighete att urskilja olika ljudkällor. Ljudbilden av omgivningen blir mindre kaotisk.
Eraid har följande funktioner: Den slås på och av automatiskt. Inga batteribyten, den laddas när den placeras i sin hållare, som är laddstation. När använder vänder sig åt ett håll blir ljuden därifrån tydligare. Enkel att använda - fungerar direkt när den sätts på huvudet.
Eraid är patenterbar. Nyhetsgranskning i patentdatabaser är redan genomförd. Jag önskade finansiera patentkostnaderna genom ALMI, som bara var villiga att bekosta halva patentkostnaden. Av privatekonomiska skäl gick jag inte vidare utan lade uppfinningen på hyllan.
Den entreprenör som skulle vilja fullfölja projektet med patentansökan och sedan utveckla produkten hälsar jag välkommen. Här är inga detaljer avslöjade beträffande den tekniska utformningen så det är fortfarande möjligt att patentera den. Hör av dej om per mejl om intresse finns.
